Fuck cancer.
Som en avslutning på dagens julklappshandling så for vi till vår lokala grill här i byn för att köpa mat. Det är ett jättetrevligt litet ställe med supergod mat och en riktigt härlig ägare. Vi äter där rätt ofta så man skulle nästan kunna kalla oss för stammisar. Vi brukar ofta surra en del när vi kommer dit och idag berättade ägaren om sin 15-åriga son som fått en tumör bakom ögat. Idag var förmodligen hans sista dag på arbetet på rätt länge så han ville berätta för oss så vi inte skulle fundera på vart han har tagit vägen. Stackars sonen ska påbörja cellgifter och de vet inte alls hur utgången kommer att bli. Jag blev så himla berörd av det han berättade att jag inte kunnat släppa det sedan dess. Dels tycker jag att det var fint att han kände att han ville dela med sig denna information till några främlingar (som vi faktiskt är) men även så ledsen för hans familjs skull som behöver gå igenom detta tragiska. Och en fråga som slog både mig och sambon är varför dessa händelser alltid verkar hända fina och positiva människor? Är det för att de har en större styrka att hantera motgångar? Eller är ödet bara lite extra överjävligt ibland? Jag önskar allt jag kan att hans grabb kommer att bli frisk så fort det bara går!
Än en gång så slås jag över hur kort livet är och vilka vändningar det kan ta. Hur man verkligen ska ta vara på varje tillfälle man har att göra det man vill och inte skjuta upp allt till morgondagen. Här har ni en expert på uppskjutande...
Ta hand om er och berätta för era nära och kära hur mycket de betyder för er! ❤