Mosters hjärtegull <3
Här har sötnosen provat på banan för första gången. Om han tyckte om det? Kolla in smilet ;)
 
Hur söt får man bli?? Nog för att jag bara har fina syskonbarn, men Eskil måste vara det gladaste barnet jag någonsin träffat. Alltid ett leende på läpparna :D Man kan ju bara hoppas att ens egna barn blir hälften så glada och snälla ;)
 
 
Helgen som gått.
 
Helgen gick fort som bara den! Hade systeryster i stan för det var äntligen dags för oss att gå på Backstreet Boys konsert på Hovet :) Jäklar va den var bra! Kände mig som en tonåring år igen hehe.. Det går knappt att föreställa sig hur längesedan det var som både jag och syster hade väggarna tapetserade med planscher på boysen och köpte varenda tidning för en ynka liten artikel eller bild. Och nu firar dom snart sitt 21a år som band ihop, vilket gör mig hur gammal? :P
 
Resten av helgen spenderades i Täby med syrrans kompis, på Djurgården med wifey och hemma i vår lägenhet. Slank ner lite inredningsprylar i shoppingkassen också så nu börjar det kännas helt ok där hemma! :)
 
Nu är det ny vecka och nya tag! Snön kom tillbaka och gästspelade lite, men den försvinner nog snart hoppas jag. Våga vägra vinterjacka ;)
 
Vårkänslor och ledsna tankar.
 
Det är en underbar vårdag idag här i huvudstaden. Solen sken in varm och klar tidigt i förmiddags och tyckte att det var dags för oss att stiga upp. Det är så mycket lättare att vakna när solen lyser upp hela rummet! Vi tog sedan med oss svärföräldrarna på en långpromenad och det var tom så varmt att vårjackan fick åka på. Det är så skönt att komma ut och gå. Behövde det verkligen!
 
I torsdags när jag kom hem från jobbet så fick jag veta att familjens ena hund är allvarligt sjuk. Känns extra jobbigt med tanke på att det bara var två veckor sedan Bäbis fick somna in. Den här gången föll den oturliga lotten på Dajana, den enda hunden som vi har haft sedan valptiden. Hon är inte ens fyra år och nu visar det sig att hon har ett obotligt hjärtfel. Har vi tur så kan hon leva mellan 3 månader upp till ett år, har vi otur att hon inte svarar på medicinen så har hon i princip en dödsdom över sig. Det känns så himla fel och orättvist! Det här är verkligen det värsta med att ha djur. Dom ger en så mycket glädje och tillit. Dom blir en del av familjen, som ett extra syskon eller ens barn. Och så måste de ryckas ifrån oss så himla tidigt... Jag hoppas så innerligt att veterinären har fel! Att hon kan bli frisk och få leva på som vanligt i minst 4-5 år till. Vi behöver henne i familjen :'(