Lite bitter, men mest förkyld.
Varför ska jag alltid bli sjuk när jag åker hem till Sundsvall? Iaf när jag är hemma under en längre period. Nu kanske det inte är så konstigt egentligen eftersom var och varannan människa som jag träffat har varit sjuk. Trodde jag skulle klara mig, men icke! Tack och lov var jag frisk under jul, fast jag hade ju gärna varit det nu på nyårsafton med! Hade ju planerat en trevlig kväll med det eminenta sällskapet av mina fina vänner. Stassen var planerad och får fortsätta att hänga oanvänd. Istället går jag här hemma i stortofflorna och onepiece samtidigt som det känns som att jag ska snyta ut hela hjärnan ^^ Vad är väl en bal på slottet...? 
 
Annars så har dagarna passerat alldeles för fort. Jag har sovit för lite och ätit för mycket. Precis som alltid :) Har fått umgås med min underbara familj inklusive kära syster från Aussie-land plus mina vänner. Imorgon går tåget tillbaka till storstan och då får jag mysa med sambon igen <3 
 
Två dagar kvar på jobbet innan jag går vidare. Sista dagen innan jul kändes tung, men jag tror att jag har förlikat mig något med tanken på en annan arbetsplats. Spännande, men väldigt skrämmande!
 
Nu går vi in med nya friska (nåväl)tag för 2014. Nytt år och nya möjligheter! GOTT NYTT ÅR!!
 
 
 
Pink Goggles.
Jag har fantiserat om den stundande sista arbetsdagen här på verket där jag spenderat större delen av mina vardagar under 5 års tid. Jag har sett framför mig hur jag tjoande kommer rusande ut härifrån med fötterna klackande mot varandra. Nu när den stunden snart är kommen så inser jag att mina känslor inte ens är i närheten av det glädjerus som jag trodde att jag skulle ha. Den största känslan som jag har är vemod. Känns ganska sorgligt att lämna även fast att jag vet att någonting bättre kommer att korsa min väg. Det är som att jag ser allt igenom dom där berömda rosa solglasögen. När någonting hamnar i ett slutskede så romantiserar man helheten av hur någonting har varit. Precis som jag gör nu. Min tid här har varit som en bergochdalbana. Jag har morrat, vrålat, skrattat så jag har ramlat av stolen och haft många fina stunder med otroliga kollegor och vänner. Även om det stundvis har varit riktigt tungt att kliva upp på morgonen och ta sig hit, så har det ändå varit i princip  mitt andra hem. Och det känns jätteläskigt att påbörja ett annat arbete här i Stockholm när detta är det enda jag känner till och kan relatera till. Nu har jag en förhoppning om att nästa arbete kommer bli minst lika bra, men helt ärligt, det SUGER att lämna dessa fina människor!
Prisoners.
 
Förresten! Ett filmtips till alla ni som älskar filmer där man i princip glömmer bort att andas emellanåt. Prisoners med Hugh Jackman och Jake Gyllenhall! Fick själv tipset om den i veckan så vi såg den i fredags. Jäklar vilken bra film! Så himla spännande :) Så se den! Jag lovar att den är värd varenda minut...