Pictures of you, pictures of me.
No stress- Färöarna
Tick tack, tick tack.
Är inte det här med tid ett ganska konstigt fenomen? Alltför ofta så klagar man på att tiden inte riktigt räcker till. Timmar blir till dagar, som blir till veckor som blir månader och till slut år. Helt plötsligt står du där fem år senare och undrar hur du hamnade där? Börjar reflektera över ditt liv och vad man hunnit med eller inte. Tid är en bristvara hör jag rätt så ofta. Inte minst från mig själv! Jag är inte ensam om att ibland önska att dygnet hade minst ett par timmar extra. Men frågan är om man ändå skulle bli nöjd? Skulle man ändå hinna med allt man inte hunnit med hittills? Förmodligen inte. Vi skulle nog arbeta bort den tiden också. Så som de flesta gör idag. Man jobbar för att överleva, och om då ens eget liv blir åsidosatt så spelar det ingen roll. Man måste överleva. Hur gör föräldrar egentligen? Hur hinner de med sig? Jag har i dagsläget inga barn och känner mig ofta stressad över att tiden "tar slut". Det är egentligen rätt onödigt att stressa upp sig för något som man faktiskt inte kan ändra på. Det är bara min egen inställning som jag kan förändra. Lägga upp en annan strategi. Men ibland så räcker det inte...
 
Vart jag vill komma med detta vet jag inte? Bara en sak jag satt och funderade på mellan vaket tillstånd och livlöshet på tåget hem från jobbet. De senaste veckorna har bara rusat förbi i 180km/h och kommande veckor kommer förmodligen att bli likadana. Jag trivs med att ha massor planerat och att arbetsdagarna inte längre sniglar sig fram. Fast ibland behöver jag bara lite tid för mig själv för att andas. Som jag gör just nu. Lovely! :)
Vädrets makter.
Färöarna
 
Grått, grått och åter grått är det ute nu. Addera lite regn på det med så har ni vädret i storstaden! Sitter här vid datorn och känner mig lite bakis för första gången på väldigt länge. Iofs är väl inte det så konstigt eftersom att jag nästan aldrig dricker alkohol längre, och igår på vägen hem så insåg jag varför haha! Nog för att jag hade väldigt kul, men det känns sådär när man sitter på tåget och känner hur kvällens middag vill kika fram. Då har man överstigit de där 0,6 promille som gör att man har en bra berusning. Fast kul hade jag! Och trevligt sällskap :)